Hejsan alla läsare!

HELT OTROLIGT!! Jag är såå glad över att det är så många som har läst på min blogg idag, det betyder mycket. Nu till något lite allvarligare.

Det måste få ett slut. Det kanske är fånigt av mig att tro att detta inlägg hjälper, men jag har alltid levt efter att "ALLA MÄNNISKOR KAN GÖRA NÅGOT"

Och det är det jag tänker göra. Jag vill inte att mina barn eller några andra barn ska behöva drabbas av den fruktansvärda mobbning som funnits i samhället så länge att den nästan blivit normaliserad och så får det inte vara.

Jag kommer därför att avslöja att även jag varit mobbad. Allting började egentligen med ett rykte som någon hade skapat för att trycka ner mig. Varför vet jag inte.

Mobbningen började i 7an och blev bara värre och värre och värre. Som många utsatta vågade jag inte säga något, jag ville dessutom klara det själv får sådan har jag alltid varit. Jag provade flera olika strategier men ingenting hjälpte.

Allt jag ville var att bli accepterad, känna en delaktighet och slippa rädslan av att sitta ensam i matsalen, för det var faktiskt det värsta. Det många lärare inte förstod var att en människa som blir mobbad, inte alltid vågar säga som det är. För mig var det så. För mig kändes det som ett totalt misslyckande om jag inte kunde klara det själv. Problemet var att jag inte kunde klara det själv.

Jag har upplevt mycket jobbiga saker. Saker som är så jobbiga att jag inte ens vill skriva ner dem i ord här, inte nu i alla fall.

Efter tre år av mobbning försvann jag.

Jag bestämde mig för att inte välja gymnasiet i min hemort. Jag valde att pendla och därmed fly till Jönköping. Till min Teaterklass.

Tack vare min egna styrka, mitt egna mod och mitt temperament så fick jag nog. Jag var väldigt osäker och rädd i början för hur det skulle bli. Jag skulle alltså gå i en gymnasieskola långt bort utan någon som helst räddning i form av gamla vänner eller liknande.

Jag hade ju min familj och några vänner hemma vilket kändes skönt. Men att bara kasta sig ut och inte ha en aning om vad det skulle leda till kändes otroligt läskigt.

Jag tog studenten 12 juni 2015 med tårar i ögonen. Inte för att jag blivit mobbad, slagen eller kränkt, utan för att jag klarade det. Jag vann kampen mot mobbningen. Mina 3 gymnasieår i Jönköping var fantastiska och jag har fått vänner och kunskaper för livet. Jag har byggt upp mig själv igen. Jag har gjort saker som jag aldrig skulle ha trott på, inte ens drömt om, när jag gick i högstadiet.

Mitt namn är Mikael. Jag har gått från att vara mobbad. Till att stå på scen. Spela Spion, Pupu, Leif och Loui.

Jag har gått från att vara en osäker kille som knappt vågade prata inför klassen till att göra kreativa presentationer.

Jag har stått framför min klass och försvarat HBTQ rättigheter i ett av mina tal, i ett annat kämpade jag för godisförtrycket och i ett hyllade jag mina klasskompisar för att de accepterade mig och släppte in mig i sina liv.

Mitt sista tal var det modigaste jag har gjort. Jag hade jättedåligt självförtroende när det gällde engelskan. Trots det bytte jag idén till mitt engelska tal i sista minuten. Jag ville att mitt sista tal skulle handla om ätstörningar. Varför? Därför att jag har slagits mot det sedan högstadiet.

Jag ville prata om det för att kämpa emot det. Jag kämpar nu också, kampen är inte över men jag ger mig inte. Jag ger mig inte förens jag känner mig fin och perfekt precis som jag är.

Efter allt det som hänt mig. Så är jag nu ändå lycklig. Jag har en flickvän, familj, släkt och vänner som älskar mig. Och djuren såklart. I augusti ska jag bli pappa och jag ska se till att den lille aldrig någonsin blir mobbad eller mobbad.

Vi kan inte stoppa mobbningen själva. Men vi kan stoppa mobbningen tillsammans.

här kommer det fler bilder som jag lovade.

Här är amalia i köket där vi bodde.

Och här är patricia jätteglad över att vara i paris.

och här är en bild på alla fyra damerna som var med på resan. (Från vänser till höger) Carro, Karin, Amalia och Patrica.

den först bilden är på våra förlovningsringar och den andra är på utsikten från Eiffeltornet. 

Nu har ni fått se några bilder från vår resa i alla fall och det kommer fler men inte idag. Haha! ;) 

Ha det bra sålänge! :)

Hejsan alla läsare!

From Paris with love står det på en av våra konstverk här hemma i lägenheten och just den tavlan är väl sammankopplad med vår resa till paris som vi gjorde i sommras. Det var faktiskt just den resan som jag och Carro förlovade oss och det kanske är därför vi fick sån stor kärlek till paris, det och att vi hade underbara människor med oss. hur började allt detta då?

Allt började egentligen med att jag och gudrun, vårt gäng, började prata om att åka på en roadtrip till sommaren, alla var verkligen suppertaggade, men när vi kollade på priser och så, så insåg vi att det faktiskt skulle bli billigare och smidigare att åka till ett annat land.

det fanns fem länder som låg uppe i diskussion, bland annat storbritannien och Frankrike, och efter mycket diskuterande och övervägande av både för och nackdelar så kom vi fram till frankrike. jag kollade också med carro om hon kunde följa med och det kunde hon.

nu började planerandet. vi tänkte först att vi skulle vara typ ute på landet i frankrike men det ändrades ganska snabbt till paris.

vilka var det som följde med? JA till en början var det nästan hela gudrun som ville följa med men efter hand så var det fler och fler som tyvärr inte kunde. som tur var blev vi i alla fall ett gäng på fem som följde med och månaderna gick, vi var väldigt förväntansfulla, och helt plötsligt hade vår resdag kommit.

Resan gick bra och när vi hade lämnat våra väskor där vi skulle bo så ville vi upptäcka paris. På bilden ser ni Notre dame.

Här en bild på karin som är jätteglad för att vi är i paris.

Carro är också väldigt glad över att vara i paris.

Det fick inte plats fler bilder i det här inlägget så det kommer strax ett till.

God morgon alla läsare! ;)

Nu har jag och Carro precis vaknat, vi sov ut extra länge idag, haha! ;)

Tänkte berätta lite om graviditeten. Hur började allt?

Ja allt började egentligen med att vi båda hörde att det kunde vara svårt att skaffa barn och att man inte ska börja försent. Då började vi oroa oss för att vi skulle vänta för länge, tankarna gick fram och tillbaka. Var vi redo? Hur skulle livet förändras för oss båda?

Efter mycket tänkande, pratande och funderande så bestämde vi oss till slut, och nu 6 månader senare så väntar vi vårt lilla glädjeknyte. I augusti är den beräknad. Och innan ni frågar, för vi har fått mycket frågor om det, så har vi inte kollat upp könet för vi vill att det ska bli en överraskning.

Vi har hunnit att köpa massor av kläder och så har vi fått kläder, både nya och kläder som Carro har haft när hon var liten. Vi kommer att få kläder från när jag har varit liten också. By The way så är det just nu lite svårt för oss och gå in i klädaffärer då vi nästan alltid köper bebiskläder och dessutom finns det så mycket gulligt att man skulle vilja ha nästan allt, haha!

Ett tips är och köpa märket Newbie på Kappahl, det är 100 % ekobomull vilket både är bra för bebisen och miljön plus att kläderna är väldigt söta.

Just nu rör den lille sig riktigt vilt, haha! Den bökar runt hur ofta som helst och det är så häftigt och mysigt.

Hur har reaktionerna varit, när vi har avslöjat graviditeten? Det får ni veta i nästa inlägg, men oroa er inte det kommer snart. ! ;)

Här kommer lite bilder på bebiskläder från märket Newbie, som jag tidigare skrev om, som vi har köpt.

Ha det bra!

Hallojsan alla läsare!

Nu är det ett bra tag sedan som jag skrev här på bloggen. Nu blir det kanske ändring på det, vi får se vart det leder. 

Det har hänt mycket sen sist. Jag och Carro är förlovade och väntar barn. Den lille är beräknad att komma i augusti och vi är både spända och förväntansfulla. Jag har varit i Frankrike, närmare bestämt Paris, med Carro, Patricia, Karin och Amalia. Jag har tagit studenten från underbara PB och jobbar just nu som timvikarie inom barnomsorgen. Det är så fantastiskt roligt att jobba  med barn och de ger mig verkligen så stor glädje och energi. Jag trivs så bra att jag till och med ändrat minaplaner helt och sökt in till förskollärarprogrammet på högskolan i Jönköping. Det är så spännande och jag hoppas verkligen att jag kommer in. Jag ska fasktiskt redan nästa vecka gå på en lämplighetsbedöming som alla måste göra som söker just förskollärareprogrammet och ämneslärarprogrammet, det är ganska läskigt att  bli bedömd men åh andra sidan känns det sjukt bra att ta ett steg närmare mitt mål. 

En annan spännade grej är att jag och Carro har flyttat ihop och det känns så kul, men det tar en  evighet med alla flyttlådor, Haha! 

Vad händer idag då? 

Jag har inte fått något jobb idag och Carro jobbar nu så tänkte att jag skulle passa på att spela lite Sims som jag försöker att ta mig tid till att göra ibland. Mycket mer vet jag inte än så länge.

Vi får väll se hur det kommer gå med bloggen, detta inlägget kanske känns lite rörigt men jag är inte riktigt bloggvan än, Haha! Det löser sig nog. Här är i alla fall en bilder på min och Carros förlovning. 

Ha en trevlig dag! 

Hallojsan alla läsare!

Ja igår var det ju som ni alla vet Nyårsafton och den tillbringade jag tillsammans med familjen på dagen och sen på kvällen åkte jag hem till min darling (Hon jobbade igår kväll) och började laga mat för jag ville överraska henne med en mysig nyårsmiddag och rosor förstås när hon kom hem. :) Maten blev inte så lyckad som jag hade tänkt mig men det blev bra ändå och så skålade vi vid 12-slaget vilket var AWESOME, har ju aldrig gjort det med min fina honeypie förut.

Vi tog även bilen för att åka och kolla runt på alla fyrverkerier som var jättefina och så tog vi en natt promenad genom staden också där vi hälsade på ett par personer som jag känner.

Jag och Carro pratade mycket om olika saker som vi alltid gör och det känns asbäst att ha någon att dela allting med, både mot och medgångar, lycka och sorg, skratt och gråt, flumm och deep talk, ja allt helt enkelt.

Vi var uppe väldigt sent också vilket inte hör till vanligheterna och så sov vi ganska länge också, vi åt frukost vid typ 1, Haha! :) Men det gör väll de flesta på nyårsdagen.

Hann tyvärr inte med att ta några bilder igår, så hoppas att ni inte blir för besvikna Hehe! ;) Kommer att fortsätta med min årsresumè här på bloggen ett tag till för har en del kvar att skriva om, bland annat resan till Danmark och Skottland men också Barnteatern med min kära teaterklass, den hade vi ju egentligen 2013 men vill ändå blogga om den.

Jag tycker och jag vet att min älskling instämmer att det känns lite vemodigt (Sorgligt typ) att lämna 2014 för det har hänt så otroligt mycket och vi har upplevt så mycket underbara äventyr och framförallt så blev det just vi, det som gör mig så otroligt lycklig. Men nu är det ett nytt år, och jag känner på mig att fler äventyr och upplevelser står och väntar utanför dörren och jag vet inte hur ni känner men jag känner att 2015 kommer bli AWESOME och jag vill önska er ett Gott nytt år, 2015 nu är jag redo att öppna dörren och släppa in dig.

Hallojsan alla läsare!

Den största händelsen och den mest fantastiska i år var när jag och min bästa vän Caroline blev tillsammans 21 Mars 2014. Nu har det varit vi i över 9 måndader och jag känner mig som världens lyckligaste kille, men jag kanske ska förklara hur det blev vi.

Jag och Carro har känt varandra i snart 3 år, då var det i nästan 2 år, och vi började lära känna varandra i kyrkan, närmare bestämt i kyrkans ungdomsgrupp SKRUV här i Vetlanda. Vi klickade direkt och blev snabbt bästa vänner. På den tiden hade nog ingen av oss ens tänkt tanken om att bli kär i den andre för då var vi som syskon så det skulle bara ha kännts konstigt.

Tiden flöt på och vi var bästisar ett långt tag, men när jag gick i 2an, tror att det var under hösten, så började jag känna att jag fick känslor för henne, men jag skakade bort dem för jag tänkte att hon inte hade samma känslor för mig och jag ville ju behålla min bästis, sen gick tiden igen och det var inte förens i början av 2014 som det började hända saker mellan oss.

Plötsligt skrev hon att hon gillade mig, jag ville tänka igenom saken, vi åkte på ett ungdomsläger över helgen med kyrkan, sedan funderade jag i en vecka, jag visste ju hur jag kände men jag ville vara riktigt säker först och sen, på fredagen den 21 mars så ställde jag mig utanför hennes dörr med en röd ros och hennes favoritchoklad, ringde på och jag sa ordagrant "Jag tror att jag typ älskar dig"

Nu har det gått mer än 9 måndader sen det hände och jag älskar henne mer än någonsin, vi har hittat på så mycket roligt tillsammans under dessa 9 månader, bland annat en resa till Danmark med vänner och en resa till Skottland med SKRUV men det kommer jag skriva mer om i andra inlägg. Jag känner på mig att ännu fler äventyr väntar för oss 2 under 2015 och det kan inte annat en bli ett fantastiskt år när man har den finaste, sötaste och absolut mest fantastiska tjejen i världen.

Älskar dig honeypie! <3

Hallojsan alla läsare!

Det var väldigt längesedan jag skrev här på bloggen och det beror på att jag tappade gnistan för det men nu ska det bli ändring på det. Jag har under min bloggpaus insett, med feedback från några vänner, att konceptet på bloggen har varit helt fel. Jag måste medge att jag nästan skrev inlägg varje dag bara för att skriva vilket gjorde att många av de inlägg som jag skrev blev tråkiga och ointressanta. Allt blev ungefär som en soppa med 100 ingredienser, det blev för mycket helt enkelt. Därför kommer bloggens nya koncept innebära att jag kommer skriva så fort jag verkligen känner att det hänt något speciellt, något roligt eller om jag helt enkelt är arg och vill skriva av mig eller om jag har en åsikt jag vill dela. Detta kommer kanske också att göra så att inläggen blir färre och inte kommer upp så ofta på bloggen men kvalitén kommer att bli mycket bättre vilket känns viktigare. 

För att få en riktig nystart har jag även valt att designa om hela bloggen och jag har även tagit steget att gå från typsnittet arial black (Som funnits sedan bloggens start) till Terminal. Lite ointressant, Haha XD! :)

Med detta nya konceptet, plus massor av bilder, hoppas jag att ni kommer att tycka att bloggen blir intressant igen och jag tänkte börja med en liten årsresumé så här i nyårstider som kommer att bestå av några inlägg som kommer att handla om händelser som påverkat mitt år 2014. Det var allt jag hade att säga så länge.

Glid i frid! :)